simplyelli

Åh fick plötsligt en sån där "uschvadmycketjagmåstegöraochupplevainnanjagdör"-känsla. Livet blir INTE roligt av det säger jag bara. Press stress och press och stress. Vad händer med "chilla, ta allt som det kommer och skit i andra?" Som ikväll tex - de flesta i klassen ska på partyparty och själv sitter jag här och är barnvakt. Man kan ju inte göra mycket åt saken (jag förmodar att barnens föräldrar inte blir speciellt överförtjusta om de kommer hem och finner en lapp på bordet där det står "var tvungen att gå ut för jag kan inte sitta still. två av barnen saknas och det andra ligger visst i ugnen. jag kommer över och hämtar pengarna imorgon") -eller? Åh i sådana här stunder vill man bara ha en liten becca som är så bra på att trösta en. Det kommer fler tillfällen får man väl tänka I guess... men ni förstår känslan. SKA KOLLA SIMPSONS NU OCH INTE KOLLA PÅ ALLAS PARTYBILDER PÅ FACEBOOK.